Om jag vägrar farfar sjukvård,

när jag vaskar skattemedlen.

Privatisering innebär att gemensamt ägda verksamheter i den offentliga sektorn övergår till privata ägare. Varför är Alliansen så intresserade av detta? I den offentliga debatten har mycket handlat om att argumentera för att konkurrens på vårdmarknaden ökar kvaliteten på den vård som ges, och att arbetet kan utföras effektivare och pengar därmed sparas. Men vad innebär det mer?


Vårdval Stockholm var den reform som innebar Stockholm var den första kommun i landet som införde det så kallade patientvalsystemet. Den betydde att landstinget sätter upp de regler som ska gälla för vårdgivarna, och sedan tecknas ett avtal mellan den intressent som vill utföra vården och landstinget, där vårdgivaren lovar att följa de regler som landstinget satt upp.


Vårdval Stockholm gör ingen skillnad på privata och landstingsägda verksamheter, vilket också innebär att de extra resurser som områden med större så kallad vårdtyngd, det vill säga områden som hade många vårdkrävande patienter, tidigare fått utgick över en natt. Det drabbar framförallt vårdkvaliteten i områden med många låginkomsttagare, eftersom hälsonivån hos befolkningen är direkt kopplad till inkomst. Argumentet om att pengar skulle sparas genom privatiseringar är också lätt att skjuta i sank, eftersom många kostnader tillkommer, exempelvis kostnad för upphandling av tjänsterna, och kostnader för att sedan kontrollera kvaliteten på den vård som utförs. 


Men framförallt handlar privatiseringarna om ideologi. Att en offentligt ägd verksamhet övergår till en privat betyder inte bara att personalen byter arbetsgivare. Det betyder också att vi förlorar kontrollen över vad som händer på vårdcentralen eller äldreboendet, och att vi som kollektiv hamnar i händerna på privata företag. Det är helt enkelt ett sätt att minska folkets kontroll över sitt samhälle, vilket är, med ett av högerns favorituttryck: ”Ett hot mot demokratin”.



Många av de reformer och förändringar som tas upp här är inte enbart ett resultat av alliansregeringens politik. En hel del initierades av de tidigare socialdemokratiskt ledda regeringarna, men vi menar att den i svensk politik pågående trianguleringen och högerkrafter inom det socialdemokratiska partiet gjort att även detta kan kallas för borgerlig politik. Vårt mål är alltså inte i huvudsak att smutskasta enskilda partier, utan att synliggöra en samhällelig omvandling i borgerlig och kapitalistisk riktning, oftast ledd av nuvarande alliansregering men även inledd/påhejad av det socialdemokratiska partiet.