För man får vad man förtjänar.

Avdragsgilla allmosor!

Den borgerliga skattepolitiken är ett kapitel för sig. Några av de mest intressanta skattesänkningarna är följande:


JOBBSKATTEAVDRAGET

Sänkte den skatt som betalas på intjänad inkomst men inte skatten på sjukpenning, föräldrapenning, pension och a-kassa. Det innebar alltså att de som var friska och arbetade fick sänkt skatt, men inte de som var sjuka, föräldralediga, pensionärer och arbetslösa. Alliansen menar att det är ett sätt att göra mer lönsamt att arbeta, och alltså vara en morot för att gå från någon form av bidrag till arbete. Jobbskatteavdraget har sannolikt bidragit till att Sverige är det land i OECD där inkomstklyftorna växer snabbast, bland annat just för att avdrag bara får göras på arbetsinkomst, men även för att avdraget ökar ju större inkomst du har, det vill säga, ju mer du tjänar, desto mindre skatt behöver du betala.  


AVSKAFFANDE AV FÖRMÖGENHETSSKATTEN, ARVSSKATTEN OCH GÅVOSKATTEN

De här tre typerna av skatt är skatter som personer med stora förmögenheter och höga inkomster är särskilt intresserade av att begränsa. Förmögenhetsskatt är en löpande skatt på förmögenhet, alltså en skatt som personer med en stor förmögenhet betalar varje år. Arvsskatt är en skatt som betalas när ett arv är fördelat och ska betalas ut till arvtagarna. Gåvoskatt är en skatt som dras på gåvor, och som brukar hänga ihop med arvsskatten, för att göra det svårare att skatteplanera och till exempel minska sin förmögenhet medan man fortfarande lever genom gåvor, och på så sätt undkomma senare arvsskatt. Alla dessa skatteformer begränsar alltså kapitalismen.

Arvs- och gåvoskatten avskaffades redan 2004 av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det motiverades bland annat med att det var svårt för familjeföretagare att genomföra generationsskifte i sina företag, och med att personer med stora förmögenheter flyttade dem utomlands för att slippa betala. Förmögenhetsskatten avskaffades 2007, och var vid avskaffandet 1,5 procent av den del som översteg 1,5 miljoner kronor för ensamstående, 3 miljoner för gifta och samboende tillsammans. Det krävdes alltså en samlad förmögenhet om minst 1,5 miljoner kronor per person i hushållet för att skatten skulle träda i kraft. Året innan skatten avskaffades inbringade den nästan 6 miljarder kronor till statskassan.

Sammantaget innebär reformerna att vi idag inte har någon skatt alls på innehav och förvaltande av stora förmögenheter, vilket ju enbart gynnar dem som har sådana tillgångar. Alliansen har lyckats få det att framstå som att det enda som är möjligt att beskatta är inkomst av arbete, men det är alltså en fråga om vilken sorts pengar som det ska kosta att ha.



Många av de reformer och förändringar som tas upp här är inte enbart ett resultat av alliansregeringens politik. En hel del initierades av de tidigare socialdemokratiskt ledda regeringarna, men vi menar att den i svensk politik pågående trianguleringen och högerkrafter inom det socialdemokratiska partiet gjort att även detta kan kallas för borgerlig politik. Vårt mål är alltså inte i huvudsak att smutskasta enskilda partier, utan att synliggöra en samhällelig omvandling i borgerlig och kapitalistisk riktning, oftast ledd av nuvarande alliansregering men även inledd/påhejad av det socialdemokratiska partiet.