Om jag utvisar din släkting,

fast jag vet att det är fel.

Alliansen har önskat se mer av är billig arbetskraft som inte omfattas av dyra svenska kollektivavtal, och en så liten andel flyktingar som möjligt. Några ingredienser i Alliansens migrationspolitik är följande:


PROJEKT REVA

Det som i den offentliga debatten kom att kallas REVA startade 2008, i alliansregeringens regleringsbrev till Kriminalvården, Migrationsverket och Gränspolisen. De tre myndigheterna fick i uppgift att gemensamt arbeta för att öka antalet verkställigheter, det vill säga antalet personer som skickades tillbaka till länder de av olika skäl lämnat. Ansvarsfördelningen innebar att Migrationsverkets uppgift var att bland annat se till att ärenden inte blev liggande, och att Kriminalvården och Gränspolisen skulle samarbeta för att genomföra själva transporterna.


Bakgrunden till projektet kan dock spåras till 2001, då Sverige gick med i Schengensamarbetet, vars främsta syfte var att göra det möjligt för personer med papper att röra sig fritt mellan alla EU-länder. Samarbetets motkrav var att göra det svårare för människor som saknade EU-medborgarskap att ta sig in illegalt. Motkravet verkställdes bland annat genom grundandet av Frontex, EU:s gränskontrollmyndighet som visat sig använda mycket hårda handskar i sitt uppdrag att täta Europas yttre gräns. 


Ytterligare ett sätt att verkställa motkravet blev att svensk polis fick som en standarduppgift att utföra så kallade inre utlänningskontroller, det vill säga kontrollera personer som polisen misstänkte befann sig illegalt i landet.  Det framgår dock inte av lagstiftningen hur polisen skulle kunna avgöra exempelvis om någon var en utlänning, eller på vilket sätt utlänningen skulle befinna sig illegalt i landet, något som ledde till så kallad rasprofilering, där polisen helt enkelt frågade personer på stan med vad de bedömde hade icke-svenskt utseende efter legitimation.


De inre utlänningskontrollerna var inte en del av Projekt REVA, däremot en del i alliansregeringens strävan att öka antalet avvisade asylsökande, i sin tur en del i de åtaganden som Schengenmedlemskapet ålagt Sverige. Sedan projektet med att öka antalet utvisningar inleddes 2008 har också antalet tvångsutvisningar ökat markant, med en toppnotering i Stockholms län 2013 då antalet avvisningar var det högsta någonsin.


Kostnaderna för antalet avvisningar är sedan 2009, då REVA sjösattes i sin första version, 229 miljoner kronor, pengar som i stället kunnat användas till flyktingmottagande.


ARBETSKRAFTSINVANDRING

Alliansregeringen har hävdat att de bidragit till ett uppluckrande av nationsgränserna genom att arbeta för ökad arbetskraftsinvandring, något som till viss del stämmer. Sverige har ett av världens mest tillåtande system för arbetskraftsinvandring. Reformen, som genomfördes 2008 av Alliansregeringen i samarbete med Miljöpartiet, innebar att det tidigare systemet, där Arbetsförmedlingen avgjorde hur stor arbetsbrist det var i Sverige och därmed hur stor arbetskraftsinvandring som behövdes, ersattes av att enskilda arbetsgivare skulle göra samma bedömning.


Eftersom det inte längre är ett krav för svensk arbetsmarknad att samtliga arbetstagare i riket ska omfattas av svenska kollektivavtalsnivåer för lönerna, har reformen i praktiken blivit ett sätt att dumpa lönerna. Alliansen har heller inte ställt något krav på arbetsgivarna att de villkor som erbjuds migrantarbetarna som grund för arbetstillstånd är bindande juridiskt, vilket innebär att villkoren kan ändras när arbetskraftsinvandraren väl är på plats. Och eftersom arbetskraftsinvandrarens uppehållsrätt i Sverige bygger på att personen har en anställning, är hen i ett milt uttryckt dåligt förhandlingsläge för att hävda sin rätt till schyssta villkor. I praktiken har det ofta lett till slavliknande arbetsförhållanden för arbetskraftsinvandrarna.  









Många av de reformer och förändringar som tas upp här är inte enbart ett resultat av alliansregeringens politik. En hel del initierades av de tidigare socialdemokratiskt ledda regeringarna, men vi menar att den i svensk politik pågående trianguleringen och högerkrafter inom det socialdemokratiska partiet gjort att även detta kan kallas för borgerlig politik. Vårt mål är alltså inte i huvudsak att smutskasta enskilda partier, utan att synliggöra en samhällelig omvandling i borgerlig och kapitalistisk riktning, oftast ledd av nuvarande alliansregering men även inledd/påhejad av det socialdemokratiska partiet.